… ni undrar vart jag tagit vägen, så kan jag meddela att jag drabbats av 20-årskris och flyttat hit.

Ser man på, ser man på, nu var det nästan en vecka sedan jag skrev igen. Inte för att jag orkar bry mig om sådana petitesser, och inte orkar jag ursäkta mig heller, det är ju trots allt min blogg.

Okej, vad har jag att berätta då? Hmmm…

Idag blev det en tidig morgon, klockan sex började vår tvättid, hoh! Lite efter åtta dök en liten tvååring upp och krävde mitt sällskap i ungefär två timmar. Och nu är jag här då. Antagligen borde jag försöka börja fundera på lite mat och att söka mig till stan/kontoret/jobbet snart. Jag ska bara jobba tre timmar idag och sedan har jag ”höstlov”. Fast ungdomskonferensen vid kyrkan drar igång i kväll, så det lär inte bli en lugn stund ändå, heh! Undrar hur trött jag kommer vara innan kvällen är över? Blir nog till att dricka lite te här tror jag…

I måndags fick jag en komplimang bara sådär på öppen gata. Det var en man som gick förbi mig när jag kom från jobbet och sa: ”Snygg jacka du har”. Jag förundrades över att jag blev så förvånad. Är det faktiskt så konstigt att någon säger något snällt och positivt åt en att man måste bli så förvånad och näst intill stum när det händer? Jag tackade i alla fall för kommentaren. Jag har faktiskt försökt mig på att dela ut ett par själv under veckorna som gått, till exempel så har jag talat om för två hundägare som jag träffade när jag var ute och promenerade att jag tyckte att deras hundar var fina, och de blev väldigt glada. Om det nu är så lätt att göra folk glada varför gör man det inte lite oftare då? Jag menar, att säga något snällt åt någon (till och med en okänd på stan) kan väl faktiskt inte vara så fruktansvärt svårt som vi inbillar oss ibland..?!

På kvällen ”jobbade” jag, och eftersom folk höll på att ställa i ordning inför konferensen blev det sent. När jag äntligen skulle få gå var det en dörr som inte gick att stänga. Jojo, bara att vänta på jour-gubben i en kvart. Mikael var snäll nog att först försöka hjälpa mig, sedan vänta med mig och sedan även köra hem mig, snällt!  Tack tack!

I söndags grälade jag med mig själv, vilket var bra. Jag träffade en kompis, Dennis, vid kyrkan och frågade om vi inte kunde hitta på något någon dag (eftersom jag börjar känna mig lite uttråkad och understimulerad här). När det sedan kom fram att ingen av oss hade planerat något för dagen och frågan ”Ska vi göra något idag då?” kom ville jag instinktivt säga att det inte gick. Då kom mitt gräl med mig själv. ”Hur skulle det vara om du skulle vara lite spontan för en gångs skull, kärring!” bannade jag mig själv och gav mig själv ett par mentala snytingar innan jag svarade att vi absolut kunde göra något. Det blev en sväng till Ikea, besöka gravhögar, äta med hans familj (Lite pinsamt tyckte jag. Äh, det går bra tyckte han) och sedan se på film i hans lägenhet, och en massa flummigt prat förstås. Kul att få hänga med någon en stund, kanske sådant man borde göra oftare?

Tja, det är väl det som är värt att nämna som har hänt på sistone. Och nu blir det alltså konferens och full rulle här. Fast nu: Makaroner och köttbullar och sedan jobb.

Tjing!

Ojoj, nu har det gått mer än en vecka sedan jag skrev något här igen. Fast det har kanske inte hänt så mycket… eller?

Få se nu; jag har jobbat och jobbat, sådär som vanligt.  I helgen gjorde jag inte så värst mycket heller (minns inte ens vad jag gjorde). Fast i söndags hände det grejer; efter att jag varit till kyrkan åt jag lunch med några bekanta, det var roligt. Vi åt makaroner och något slags kycklingröra och så kladdkaka till efterrätt. Fick träffa en gammal ”tiiimis”och uppdatera mig gällande hans liv, vilket kändes bra. Ja, jo, de är väl föresten ute i skogen och överlever nu, de där männen i matsällskapet, överlevnadshelg. Jag avundas dem inte, jag har det bra här i vår trea, varmt och gosigt. Nåja, hoppas att de har det bra där ute i vildmarken.

Denna vecka har det inte hänt så speciellt mycket heller. Jag har jobbat och jobbat lite till, helt okej syssla. Nåja, kanske det hände lite här i måndags: Mitt under min arbetsdag fick jag värk i typ varenda muskel i kroppen och en fruktansvärd huvudvärk men snubblade mig trots allt genom resten av dagen även om det gick långsamt. Väl hemma tryckte jag in lite mat och lite värktabletter och däckade i sängen. Några timmar senare var jag uppe och såg på Parlamentet med Ellinor och käkade ett äpple. Efter Parlamentet kände jag att jag fortfarande var hungrig även om min magen hade en massa konstigheter för  sig så jag gick för att ta mig en smörgås. Innan smörgåsen var klart bredd var jag inne på toaletten och hostade upp mitt äpple (läs: kräktes). När det var över mådde jag bra igen och kunde käka två smörgåsar utan några problem alls. Jag hatar att kräkas och har inte gjort det på väldigt länge, men nu var det tydligen det bästa att göra (fast jo, det var jätteäckligt).

Nu mår jag i alla fall bra och sitter och väntar på att tvätten i tvättstugan ska bli klar.
Jag har för övrigt köpt en ny glödlampa till lampan här i vardagsrummet, en sådan där lågenergi förstås, eftersom det inte säljs något annat här. Jag gillar inte ljuset den har, det känns som ett lysrör. Men det finns ju inget annat, som sagt, bara att lära sig leva med det.

Blah, pretty random. Jag skriver en massa onödigt känner jag, hehe.

I morgon  blir det jobb, och Rusta med Ci, skoj.
Jag borde köpa lite blommor.
Jag och Lina har bakat cookies idag.
Jag blev ”förälskad” i en burk igår, en gurkburk som är enorm, hihi!

Nåja, life goes on.

Det var en tung vecka förra veckan. Jag jobbade under gnäll precis varenda dag. Jag som trodde att städjobb var något alla kunde göra, men icke, inte ens det verkade jag duga till. När veckan var över kändes det minsann drygt och jag funderade hårt på att byta jobb (funderar fortfarande på det). Jag fick lite upprättelse igår i alla fall när jag fick beröm av en kund, det kändes skönt. Jo, man ska ta kritik, men när man jobbar under det fem dagar i sträck börjar det faktiskt kännas som gnäll… Men inte vet jag, maybe it’s just me.

I lördags hade vi i alla fall skoj, när vi lägenhetsbor åkte in till stan och fikade på café med Rebecka. Det var en rätt spontan grej och det kändes bra, kanske sådant man borde göra oftare? Bara att vara där vid ett café från 20-tiden till ungefär 21.30 kändes speciellt, eftersom jag är van med den lilla byhålan där inget är öppet nångång (verkar det som).

Och i söndags var jag och Ellinor ut till Carolines och hälsade på en sväng. Och fick god mat. Och nybakade bullar. *tumme upp*

I morgon är jag ledig, jei! Fast jag har mycket som borde göras, så det blir väl till att stiga upp i tid i alla fall.

Syster har en hög med kids på besök här nu så ljudvolymen är säkert hundra gånger högre än vanligt. Nåja, jag stänger in mig i vårt sovrum och sätter Brad Paisley i öronen… det funkar sådär.

Blah. Going back to just listening to the music. Trying to at least.

Ja, jag har ju babblat rätt mycket om hur länge det var sommar och hur höstigt det inte är överallt här ännu, fast nu känns det nog som att naturen själv har missat något. När jag klev upp i morse, dvs för en kvart sedan, och kikade ut genom fönstret var min första tanke ”jaha, regn”. Jag fick dock hejda mig själv då ”regnet” inte såg ut som det brukade; mellan vindpustarna yrde det inte utan dalade ner, och det gör väl inte regn heller? Det snöar. Den första snön för i år. Den verkar dock vara av det slaget att den försvinner så fort den når marken, men ändå. Ska det bli vinter nu? Vart försvann hösten? *skrattar*

Nåja. Nu ska jag fortsätta med min frukost och sedan blir det jobb. Jag återkommer kanske/antagligen senare för att berätta om förra veckan och igår, det kanske förtjänar ett eget litet inlägg…

Ha en trevlig tisdag tillsvidare!

Bilden: Från i morse, även om snön mest ser ut som några streck i lampans sken…

Okej, lite om vad som har hänt under de senaste dagarna..

I lördags skulle jag ut och handla lite. Jag skulle ha tre olika saker: Skor (flera par), ljung till balkonglådan och en lykta till balkongen. Jag kom hem med ett par skor. Hmm… Jag var inte riktigt nöjd med det jag åstadkommit, men det fick duga. När jag och Ellinor var vid Ikea så blev vi svenskar, vi tog ett mycket stort steg i vår integrering; vi åt korv med bröd, svenskare än svenskt. Hui, är jag svensk nu? Som om det inte skulle räcka med det pinsamma faktum att den första flagga jag hissat var en svensk. Nej, måste nog hitta på något jättefinskt att göra snart, eller kanske bara flytta hem… Vi inledde varmchoklad-säsongen också, och det smakade lagom bra.

I söndags var jag fin. Jag hade min fina kjol som jag fått av min syster på mig och kände mig alltså fin. Fast förstås var det ingen som kommenterade mitt klädval, typiskt! *ler* Efter mötet köpte jag två cd-skivor, underbart med lite ny musik och sedan träffade jag Christoffer och pratade med honom i kanske 40 minuter innan jag började söka mig hemåt. Senare under kvällen fick vi besök av ett helt gäng med finska (finlandssvenska) män; 4 stycken som vi åt kladdkaka tillsammans med. Jag tog en promenad för att inviga mina skor också, men det gick inte så bra; hade fått en blåsa av systers stövlar som jag haft till kjolen tidigare under dagen så det var inte så lätt att försöka gå in ett par nya skor.

Igår. Hmm… Vet inte. Jobbade. Hem en stund. ”Jobbade”. Normal måndag med andra ord, hehe. Det var en lugn kväll i alla fall, skönt.

Idag har jag jobbat kort dag. Förutom det har jag tagit en tre timmar lång promenad för att försöka fotografera hösten, men det gick inge vidare. Naturen här är allt bra konstig; på vissa ställen fanns det inga löv kvar, men på de allra flesta ställen där jag var så var det fortfarande grönt. Vad är det för vits att fotografera gröna höstträd, det blir ju bara fel. Jag borde antagligen söka mig till de områden där det  finns mer lönnar eftersom de verkar ha blivit gula. Fast enligt väderleksrapporten ska det regna framöver, så det här blir ju till ingenting. Suck, nåja, kanske det löser sig ändå.

Nej du, nu är det nog något ätbart som gäller, och kanske en kopp varm choklad, innan det börjar bli till att tänka på att förbereda sig för sängen. Jag lever vidare. Försöker i alla fall. Så gott det går.

Bilden är från slutet av september förra året.

Ja, igår blev det höst på riktigt. Helt oskojat faktiskt. Igår var första dagen det var minusgrader på båda termometrarna (den ena sitter lite skyddat på vår balkong och därför har det inte varit minus där innan). Det kändes konstigt när jag gick till bussen; solen stack mig i ögonen men den kalla luften ilade ner i mina lungor. Iiiiih! Jag märkte att min tjocka tröja som jag använt som jacka hittills inte riktigt räckte för att hålla värmen. Dags att ge sig ut i förrådet och leta fram höst- och vinterkläder kanske.

Bilkörning igår, det gick relativt bra. Och så fick jag städa det allra bästa huset som finns. Ibland blir jag liksom bara så trött på mitt jobb (även om typ alla mina kunder är bra), men så kommer jag dit och så känner jag liksom bara ett lugn i själen och tänker: ”Här skulle jag kunna städa jämt” eller ”Om jag alltid fick städa här så skulle jag aldrig sluta jobba”. Fast det blev en lång dag och jag var rätt trött när jag kom hem.

Idag har det varit en rätt speciell dag också. Jobbade bara eftermiddag, vilket är lite irriterande på en fredag men att… Dammsugaren funkade inte så bra, och eftersom jag redan var på ett mer surmulet humör så gjorde det inte direkt mitt liv lättare. Fast det dök upp lite andra saker som gjorde mitt liv lättare och roligare. Tänk att man kan bli så glad av till synes helt banala saker, men det är väl bara att tacka, ta emot och bli glad när de kommer. Idag blev jag alltså glad av en sådan patetisk sak som ett hår. Det var två män som byggde med något i närheten där jag jobbade och den ena hade så fint orange hår att jag blev glad och började le. Det var nog hans naturliga hårfärg, och det passade honom perfekt. Han var fin… estetisk?

När jag sedan var på väg hem träffade jag en medlemsvärvare på stan. Vanligtvis brukar jag försöka undvika sådan, speciellt när jag är trött och på väg hem från jobbet, men jag kände igen honom och lät honom stoppa mig. Han fick presentera sin sak innan jag frågade/påstod ”Och du går Bibelskolan?!” Han var också en fin filur, med glittrande ögon. Ska nog heja på honom flera gånger om jag ser honom på stan eller vid kyrkan.

Hoh, det börjar bli sent. Ska nog sitta uppe och yra en stund till, men småningom blir det väl sängen för i morgon ska jag göra mycket, hoppas jag. Måste jag, snarare. Nåja. Jag hör av mig, förr eller senare.

Jag har just kommit hem från en helkväll med en mor och hennes dotter. Det var kul att få busa lite med dottern och ta några stunder av gosande också. Hennes mamma var det skönt att få prata med också, även om det inte alltid gick så bra med att litet busfrö som yrade runt. Fast vi blev rätt trötta allihopa här på slutet och kände att sängen började kalla på oss alla. Jag vet inte riktigt varför jag är så slut, men jag är det.

Och i morgon börjar allt på igen. Denna jobbkarusell fortsätter bara snurra och verkar aldrig sakta ner. Hmm… Fast kanske är det bra om den inte saktar ner ännu, jag måste ju jobba och förtjäna lite nu när jag inte studerar eller gör något annat vettigt. Det känns bara konstigt, jag är inte van med sådant här, jag har bara sommarjobbat förr.

Min hjärna börjar bli lite luddig. Skulle passa perfekt att dränka allt dess luddiga innehåll i lite hanson eller blessed mess (konstig blandning?) men i brist på det blir det Jonna istället, vilket också funkar utmärkt. Jag tycker om henne och hennes sånger.

Nä, dags för sängen och lite sömn. Väckning 06:47 i morgon, tror jag bestämt.

Lördag, min lediga dag. Jag har jobbat alla dagar denna veckan, alltså städat. Och nu när det är helg och jag är ledig, gissa vad jag gör? Jo, jag städar lägenheten. Inget jag ville göra egentligen, men det behövdes göras.  Nu är jag helt slut i kroppen och vill gärna krypa ner i sängen men om jag gör det är ju helgen snart slut… Alla helgers dilemma? I-landsproblem?

Tidigare idag hade jag lite av ett hemma-spa här men det gick inte så bra som jag ville, saker var emot mig. Men kanske blev jag lite finare i alla fall? Gick på en lång promenad i en och en halv timme också, det var skönt. När jag kom hem från vandrandet pratade jag i telefon med fammo en stund, hon saknade mig och ville att jag skulle flytta hem. Hur det blir med en sådan sak är ett framtidsproblem.

Vad annat? Jag åt en gul/beige middag idag. Jag hade inte ork till att satsa så mycket så det blev lite ”plockmat”; couscous, ägg, vattenkastanjer och cashewnötter. Det funkade helt bra att äta det, förutom att vattenkastanjerna inte passade så bra in som jag ville. Ja, intresseklubben antecknar gissar jag.

Ska nog sluta nu innan jag säger något dumt så trött och virrig som jag är i min lilla skalle.

Bilden: Min middag.

Helgen har tillbringats med förkylning, vilket är mindre positivt. Det mer positiva i min tillvaro är att helgen också har tillbringats i sällskap av vänner och bekanta, dessutom finlandssvenska sådan, så det är ju ”hemåt”. Inte för att jag har något emot att umgås med svenskar eller norrmän eller britter eller… jah, ni fattar, men det känns ändå ”hemma” och bra att få vara med folk av sin egen ”sort”, som man dessutom får prata sin grötiga dialekt med. Befriande.

I lördags var det pizzakväll som stod på schemat och vår vän Stefan kom snällt nog cyklande ut hit till oss för att delta. Så då käkade vi pizza, pratade strunt och uppdaterade oss på finlandssvenskt ”skvaller”. En kväll som gjorde att tillvaron blev ljusare (hade en stund av dåliga moments innan under dagen) och att man blev gladare på insidan.

Idag har vi fortsatt i samma mönster med att äta tillsammans med en finlandssvensk, denna gång med Anders som var på besök i landet. Vi träffades efter gudstjänsten och åkte sedan ut hit till oss för mat. Vi fixade tortillas och eftersom det var så varmt ute låtsades vi att det fortfarande var sommar och åt ute på balkongen. Jajja, underbart att få vara, och vara precis som man är, finlandssvensk. Mer sådant till folket! *skrattar*

Jag har en sak att erkänna: Jag längtar hem. Weird (kanske lite påverkat av helgens besök?). Igår var det mer av en ”äh nu skiter jag i det här och flyttar hem”-känsla. Inte för att jag nu vet varför något skulle ha blivit bättre av att jag flyttat hem, det är väl samma problem här som där ändå. Fast idag så var det mer av en riktigt ”längta hem”-känsla. Jag tog en promenad i skogen här och började fundera på stigarna jag brukade vandra längs där hemma och så föll då en liten hemlängtan över mig. Som sagt är väl saker kanske inte så mycket bättre där hemma än här, men kanske är det ändå lite berättigat att jag har hemlängtan eftersom jag inte varit hemma (och inte sett min pappa eller fammo och faffa) på ungefär ett år och en månad nu.

Lars Winnerbäck brukar ibland lyckas sätta ord på mina känslor och så även i detta fall:

En gång kände jag doften
av ett varmt och vackert hem
Jag har saknat det, föraktat det
och saknat det igen
Den värmen man ska slås av
när man låser upp sin dörr
En vacker dag blir ingenting som förr

Ja, finns väl inte riktigt något att åka hem till, så jag tror nog att jag stannar här for now… Vad som händer framöver är något att grubbla på, och tro mig det gör jag i överflöd.

Bilden: Där hemma.