Febrig skoldag och förberedelse
Tållade till skolan idag trots allt, för att jag ville. Satt längst bak i klassen för att vara lite undan från de andra. Fast M brydde sig inte ett dyft om att jag var förkyld, han gav mig en kram i vanlig ordning.
Jag pratade lite med A under fikarasten, vi kom fram till att jag nog kan komma på avslutningen i morgon. Jag behöver ju bara släpa mig dig, ta emot betyget och sedan kan jag bryta ihop och dö om jag vill.
Och så har jag attackerat en stackars ensam och oförberedd man i korridoren också, stackare! Där står han och väntar på sina syskon och så kommer jag farande från ingenstans och rabblar fort på engelska. Alltså det var ju en uppmuntran jag skulle föra fram, och jag hoppas att det gick fram också. Fast det där skrattet kändes bekant, jag har hört något liknande förut…
Sista böneskolan idag, och efter det blev jag sittande och pratade med A en stund, han är rätt skön att hänga med. Och så skaffade jag mig en backup också, om det blir kris. Ja, om mitt huvud snurrar och yrar allt för mycket i morgon har J lovat att han kan komma och leda upp mig på scenen (så att jag har någon att hålla i alltså) och om det blir riktigt taskigt så har han lovat att han kan bära upp mig. Vi får se hur det blir, men det känns ju bra att veta att möjligheten finns i alla fall.
Nåjo, nu ska jag fortsätta min kurering av mig själv med medicin, sömn, skratt och bön.
Jah, det ska gå bra i morgon!
Bilden: Säkerhet…?
